skulle gå och lägga mig och började tänka på mormor och farfar.. så skrivet ett litet minne till dom


Mormor Kerstin!
jag minns dig tyvärr inte alltför bra.. då jag bara var 7 år när du behövde lämna oss endast 53 år, när cancern
tog dig ifrån oss.
minns ändå att jag var alltid glad att få åka ut till dig och morfar i er fina stuga i åbyggeby.

och den där katten som jag var livrädd för.. då den bara fräste eller bet mig, men den var alltid snäll mot er andra.
hur vi lekte på gården, och använde den där stora stenen,, som du kanske minns.. som en häst !?
lekte kurragömma och sprang runt huset.
och fika fick man ju alltid när man kom dit oxå! inte fy skam.

Jag minns ditt utseende men kan inte helt komma ihåg hur du lät,,
har sett bilder från din 50 års dag med en fin blå lång klänning, så vacker.
visade mamma och hon berättade att du fick åka limousin och att ni åkte båt.. 
du såg så lycklig ut! 
jag önskar verkligen att jag hade fått lära känna dig bättre.

och att du hade fått se oss växa upp, och även fått träffat dina barnbarnsbarn.
Saras barn Ronja och Kerstin... ursöta!

mamma har alltid sagt att jag varit lik dig när du var yngre,. =)
och de känns bra.. då jag funderade mkt förr om vem jag var mest lik, tyckte inte jag
var lik ngn i familjen så mkt.

hoppas du har de fantastiskt där du är vi ses en annan gång.. men inte än<3


Farfar Hans!

Hasse som jag kallade dig.. 
du försvann inte för så längesedan,, men ändå känns de som en evighet.

jag kommer ihåg den dagen du gick bort,, stog och klippte en häst som heter Balderville,,
han var väldigt bråkig,, så när mamma ringde så svarade jag väldigt snabbt och väldigt irriterat..
hon sa vad som hade hänt.. och ja sa bara Okej.. la på.. en tår kom från ena ögat, jag fortsatte klippa klart hästen i 10 min till.. jag ställde in honom i boxen och gjorde ren klippmaskin..
Då förstog jag vad mamma hade sagt.. jag bröt ihop..

älskade dig farfar!
du var väldigt speciell..
när vi va små kommer jag ihåg att du täljde flöjtar åt oss och försökte lära mig en gång.. men fick den aldrig att låta.

du var envis som få!
kommer du ihåg när du hade klättrat på stegen tre meter upp på ladugårdstaket? för att ta bort is och snö från röret!
du ramla ner och farmor hittade dig.. brytet nyckelben, brytet bäcken och vad mer de nu va..
jag och pappa kom och hälsade på dig på sjukhuset.. jag tyckte synd om dig..,, men du din lille rackare.. spanade bara in sköterskerna.. och sa åt oss att inte säga ngt till farmor. för du älskade ju henne mer ändå!

dom på sjukhuset lappade inte ihop dig som dom skulle.. vet att du visade mig din hand.. kommer du ihåg knölen dom hade lämnat? så du inte kunde röra alla fingrar?
vi disskuterade de en gång och jag blev så arg..du var ju ute i skogen och arbetade jämt.. hur skulle de gå nu?
som tur var fanns ju bosse till hands.

kommer du ihåg oxå vad du alltid sa till mig när ja kom dit? att jag måste ha längre tröjor som går ner över rumpan så jag inte pajar njurarna..

du hade ursöta gluggar mellan tänderna som man såg när du skratta.. så söt.
vi jävlades alltid med varandra..
ja kommer ihåg en dag du satt utanför ytterdörren på bänkarna.. du tittade på  mig och sa
- Tezza.. varför färgar du håret så mörkt ? tycker du ska va blond igen.. jag svarade
- vadå ? tycker du inte att de är fint? då uttryckte du dig väldigt roligt..
- Nja.. assåå... du ser ju ut som en zigienare i håret..
jag bara stog och gapade till ja till slut sa att hellre de än att ett fjun på huvet som du ;)

sen skrattade vi bara..

jag vet att jag inte hälsade på allt för mkt på senare dar.. jobbade mkt, hade mkt med hästarna.
men hann ändå träffa dig mkt innan du gick bort.

Jag saknar dig och dina små djävulskap till uttryck.. du sa va du tyckte.. ibland var de kanske inte alls så bra..
men jag vet innerst inne så älskade du oss alla lika mkt !

hoppas du slipper smärtorna från cancern och har de bra nu!
btw så har pappa berättat lite om när ni jobbade tsm.. han saknar den tiden!

vi ses mormor och farfar en annan gång !

<3